Till och med två;) Jag är ingen gråtperson, men imorse fick jag en helt underbar bild på en liten nyfödd gosse i sin mors famn-där föll första tåren.
På kvällen, när jag kom hem efter att ha varit på bio med sonen, My kröp fram till mig, sträckte sig upp med sina knubbiga små armar och händer, världens största leende, ämnat för mig-o där föll andra tåren. Tänk så fantastiskt det är med barn, vilken skatt! Små kärleksbomber.
Jag är lycklig. Jag är lyckligt lottad. Jag skriver det här för att påminna mig själv om att uppskatta nuet. Värdesätta det jag har. Inte glömma vad som egentligen betyder allt för mig. Familjen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar