Ja, eller hur hjälper man en annan människa överhuvudtaget? Först av allt måste man acceptera hur personen är. Verkligen se individen och förstå att varje människa har unika behov och förutsättningar. Ta det här med funktionshinder. De blir först hinder när man vägrar erkänna dem. Ser man tex dyslexin/ADHDn/Aspergern och anpassar vardagen utifrån de specifika förutsättningarna så försvinner de flesta problemen. Inte så att man kan sluta arbeta med dem, men de hindrar iaf inte individen från att leva ett bra liv.
Om man däremot vägrar se personen som en egen unik individ, så blir det svårt. Oavsett funktionshinder eller inte. Alla har behov av att bli sedda för dem de är och bli bemötta individuellt.
Annifey har skrivit en j-kligt bra text som ni hittar HÄR
Älska din nästa för den den är, inte för den du vill att den är! Tänkvärt så här idag på alla hjärtans dag:
2 kommentarer:
Ett ganska generellt men viktigt faktum det där.
Man kan inte nå framsteg/utveckling utan att vilja/våga se "problemet"/"hindret".
-Man går inte ner i vikt om man inte förstår varför man gått upp.
-Man kan inte förbättra sin ekonomi om man inte tar reda på vart pengarna tar vägen.
-Man kan bara bygga hållbara relationer om man förstår varför gamla raserats.
Man hjälper definitivt inte sina barn genom att blunda för deras behov, oavsett vilka de är.
Det är svårt, det gör ont, att erkänna att ens barn inte är felfritt på alla sätt men det är inget skäl att svika sitt barn. Om man har sådana orealistiska förväntningar på sina barn kommer de aldrig att kunna utvecklas till egna, starka individer som lever fulla, utvecklande liv.
Jag misstänker att det är lättare om man har barn som är uppenbart störiga, bråkiga och som omgivningen ser som ett "problem". Då kanske man har lättare att söka en lösning.
Om man har tysta, inbundna barn som inte är utagerande är det mycket lättare att sticka huvudet i sanden och lura sig själv att det går över eller han/hon är bara blyg -eller vad det nu kan vara man väljer att skylla på.
Oavsett vad så hjälper man inte sitt barn genom att vägra se det precis som det är.
"Jag älskar dig underbara unge, -precis som du är!
Du har rätt att vara, -precis som du är!
Vi kan hjälpas åt att hantera livet, -precis som det är"
Och förresten...
Tack för att du accepterar mig som JAG är! <3
Skicka en kommentar