Läste på aftonbladet om unga tjejer som vill bärga "rikingar", herre min skapare, vilka "ambitioner". Efter lite annat sökande på internet får jag bilden av att unga tjejer idag suktar efter ett liv i sus och dus utan att ha några egna ambitioner att lyckas..att lyckas idag är att bli känd och rik, helst rik. Vägen dit verkar oviktig. Minns själv när jag 16-17år, hur jag brann för saker, än det ena och än det andra. En riktig tonnårsideealist..Läste mycket, ibland var det religion som jag brann för, ibland var det konst..mycket poesi..skrev massor av skrivbordsalster. Hamnade jämt och ständigt i konflikt med de vuxna då jag alltid ifrågasatte, men jag ville ju veta om sanningarna verkligen var sanningar..ofta var de ju inte det..o de vuxna ville inte bli tvungna att fundera ut varför de tyckte som det gjorde. Jag har även som vuxen fortsatt att ifrågasätta, dock lite mjukare än förr, men det är ett sätt för mig att förstå min omvärld..och mig själv. Fortfarande får människors svar mig att växa, får mig att nyansera mina egna åsikter. Det är essansen av ifrågasättande för mig.
Den dag jag slutar ifrågasätta är den dag jag slutar att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar