Jag vet inte hur det är för er andra. Men jag antar att ni, precis som jag ibland känner er misslyckade, otillräckliga och dåliga. Egentligen finns det kanske inte något direkt skäl(eller så finns det massor)till den känslan. Inte mer än våra egna krav på oss själva. Jag vill vara närvarande för mina barn, ha kvalitetstid med min man(och ett aktivt passionerat "liv"), vara en god vän och lyssnare, vara framgångsrik på jobbet och hinna med att hålla mig snygg och frisk. Phew! Känner ni igen er än?
Tyvärr är det ju också så att saker har en tendens att j-vlas i klump. Går något snett så kommer det ofta mera, som ett brev på posten. Det kan vara jobbiga lämningar, sjuka barn, dålig stämning på jobbet, många räkningar, massor av möten och bokade saker(både roliga och mindre roliga) som gör att du och maken är allt annat än på samma plats samtidigt och den grå utväxten på huvudet blir bara längre och längre. Pälsen på resten av kroppen ska vi inte tala om..och på det får du crazy anfall på barnen på morgonen som lämnar dig (och säkert barnen) med en stor klump "dåligmamma" ångest i magen resten av dagen.
Det är då man känner att lite semester skulle sitta fint..eller vad säger ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar