Det riktigt kryper i kroppen när jag tänker på operationen. Känns jobbigt. Jag är rädd helt enkelt. Inte så konstigt. Men jobbigt. Massor av obehagliga tankar som far runt där inne. Inte blir det bättre av att det finns annan oro i närheten. Försöker fokusera på nuet. Njuta av barnen, mannen, träningen. Bara stanna i stunden. Inte lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar