Hur kommer det sig att man alltid tror att det finns tid?

Ja, jag undrar verkligen. På något sätt, trots att vi alla egentligen vet att vår tid är begränsad, så tror vi ändå att det finns tid kvar..någon annan gång, senare..Men ibland tar tiden slut.

Idag ringde mamma och berättade att hennes lillasyster, min moster, hade dött. Ingen sjukdom eller annan förvarning om att hon skulle dö..bara rätt och slätt hade hon dött. Hennes uppmätta tid hade tagit slut..

Jag tror jag är chockad..inte riktigt förstår att min glada, varma, kärleksfulla moster inte finns längre..jag hade så klart "tänkt" åka över och hälsa på..men Kangasala är inte direkt nästgårds..och det har liksom inte riktigt blivit av..ändå tyckte jag väldigt mycket om min moster..en mycket fin och äkta människa..en mammakvinna..jag kommer sakna henne..och jag hoppas att hennes död gick fort och att hon inte han känna någon panik, rädsla eller smärta när hon dog..ingen vet ännu varför eller av vad hon dog..

Iaf, en påminnelse om att inte skjuta upp något..ta hand om varandra och älska din nästa precis så mycket som vi alla vill bli älskade och uppskattade..

Sväva i frid där uppe Raija..i mina minnen finns du kvar som en trygg famn jag alltid kunde vila i och känna mig trygg och älskad..