måndag 28 februari 2011

En vän för livet

såg jag igår och blev jätte berörd..Handlade om en hund och hundens lojalitet till sin husse. Något i den filmen slog an en sträng i mig och jag grät som ett läckande såll. Märkligt! Har så otroligt svårt att gråta ordentligt, så när det händer blir jag förvånad. Tyvärr lämnade filmen kvar ett vemod i själen..vilket nog har med mina hormoner att göra.

1 kommentar:

Anna sa...

Då vet jag ock förstår!

Det är en sann historia och hunden är superberömd i Japan.