Galet liv och panneknack

Helt seriöst får jag panik var och varannan dag. Alltså missförstå mig rätt, jag älskar mitt liv men känner mig rätt fångad och instängd emellanåt. För mycket jobb, stor familj, egna intressen och måsten och en helkass kropp. Du hör ju själv hur illa det rimmar.Var finns tiden? Jag har försökt att strukturera om. Har gått ner i arbetstid. Jobbar 90% och har tagit bort hälften av SATS-klasserna. Men fortfarande inte så mycket ork. Krocken i november förra året spökar fortfarande och det är så sjukt frustrerande att få fruktansvärd huvudvärk från ingenstans-som också helt plötsligt kan få för sig att försvinna-puts väck. Mao ingen jätte ide att försöka ta med den i beräkningen utan jag försöker leva på. Jag försöker bli mer ego-o det är det svåra. Vad vill jag, vad gör mig glad, vad ger mig energi? Jag försöker hålla ned antalet uppbokade dagar-men allt går inte att smita ifrån. Träna måste jag göra, annars blir allt värre..och det ger energi! Jag orkar inte umgås med andra barnfamiljer, jag orkar knappt med min egen vissa dagar. Jag orkar heller inte med drama, så kompisar som är roliga men kostar för mycket att umgås med just nu går bort-hur mycket jag än tycker om dem. Hör du hur det låter? Jag är bara inne på andra månaden med mindre jobbtimmar, så jag tror att jag kanske kommer få snurr på allt igen. Just genom att minimera allt och fokusera på det som verkligen är viktigt! Kärlek är viktigt! Sömn! Gå till lekparken med barnen..kramas. F-n vad gammal jag är.. Har plockat fram mitt gamla SNES och jag tänker dumspela för mitt egna höga nöjes skull en stund på kvällen när lusten faller på. Sedan ska jag hitta en riktigt bra ljudbok att njuta av när jag har ett par minuter för mig själv..det är min plan just nu.:) Glamoröst va?