Vara fet i huvudet

Ja-övervikt börjar och slutar med huvudet. Många kan gå ner i vikt, men studsar fort upp igen, ofta över startvikten. För att vara normalviktig handlar i slutänden om hur man fungerar. En överviktig människa ser bara det den måste "avstå" och bara tanken på att inte få äta allt den vill gör den nedstämd. Hör ni hur det låter? "Ledsen över att inte få äta mackor varje dag" Inte ledsen över att den förstör sin hälsa, det går på något sätt att trycka bort. Diabetes och gastric bypass har blivit vanliga ord-men ingen verkar förstå att matmissbruk bara är en annan form av beroende. Hur många alkoholister kan tänka sig ett liv utan alkohol? Det är inte förrän de går in i väggen som de ev tar tag i sitt problem. Men de som äter ihjäl sig då? Får de någon hjälp? Skulle inte tro det. De anses bara vara lata, ha dålig karaktär och ingen uttalar ens tanken att de behöver se sanningen i vitögat-att de missbrukar mat och äter sig raka vägen ner i graven. I deras huvuden är det "inte så farligt" medans  kropparna skriker att det är det visst! Vi vill inte överfyllas, vi vill ha högoktanigt bränsle utan tillsatser och servas regelbundet-ja, precis som bilen..Så räcker det att banta för att bli normalviktig-ja, en del kan de..men för många räcker inte det. Precis som en vit månad inte räcker OM du är alkoholist. Att äta markant mer än man behöver, dag efter dag, år efter år, visar på att det inte bara är att "sluta". Utan det behövs en förändring i mindset.