Just nu är jag fruktansvärt frustrerad. För att en person med autism ska fungera så bra som möjligt i vardagen måste man automatisera så mycket som möjligt-just för att det annars antingen inte blir gjort eller tar för mycket kraft och energi vilket då går ut över viktigare saker som personen behöver lägga sin energi på.
För att lyckas med automatiseringen måste personen göra samma saker varje dag eller vid samma tidpunkt varje vecka. Det går inte att göra på ett sätt ena dagen och ett annat nästa dag-de är helt enkelt inte så flexibla, eller de har inte ens förmågan att planera vardagen. För att avlasta och få självständighet i vardagen är att planera innan, sätta larm och göra allt på exakt samma sätt-varje dag eller varje vecka. Det kommer inte fungera av sig självt som det gör för människor utan autism. För antingen kan man automatisera och planera för nästa steg eller så kan man det inte. Kan man det inte så måste det ske med hjälp av stöd. Många får utmattningssymtom och depressioner när automatiseringen inte fungerar, helt enkelt för att energin tar slut.
Det handlar inte om vilja-en person med autism vill precis som alla andra lyckas med att genomföra dagen självständigt, tex duscha, äta, klä på sig lämpliga kläder, packa väskor, hålla reda på saker, ha rena kläder, träna, umgås med vänner, jobba eller studera. Men är inte vardagssakerna automatiserade så blir dagen en kamp. Helt i onödan.
Min frustration kommer ifrån att vi inte får till automatiseringen och det resulterar i att mycket energi får gå till att detaljstyra och det fungerar inte i längden. Det tar för mycket tid och kraft, både för föräldrar och barn.
Läs mer här: http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_kan_man_gora/vardagsfardigheter_och_aspergers_syndrom/vuxna/att_bearbeta_minnas_och_planera/index.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar