Det här med förväntningar

Det är knepigt. Jag har en tendens att tro på folks planer och det de säger. (Ofta är det socialt prat bara-inget fel i det). Problemet som då infinner sig är att när det visar sig att de inte alls gör det de sagt så blir jag lite besviken och det kan kännas jobbigt. Som ett exempel någon säger att den ska vara tillgänglig när förskolan är stängd. Om den sedan inte är det-ja, då känns de där veckorna evighetslånga. Hade jag istället från början ställt in mig på att vara ensam så hade det inte varit något problem. 

Eller om man tror att det ska hända roliga saker bara sådär-ja, då är man riktigt dum i huvudet;)

Mao stora delar av problemet kan jag lösa själv. Tänk om-gör rätt.

Jag har tagit tag i det här problemet senaste veckan. Istället för att invänta det roliga så har jag släppt in människor i mitt liv och vips så händer det skoj saker. 

Det är lite deppigt att bara umgås med barn 24/7-365. Det är underbart och få förunnat att vara hemma så här..MEN jag behöver göra annat också. 

Så härligt att känna att det faktiskt finns plats för mig i andra sammanhang:) 

Kram!